Här kommer en liten sommarbild från fjället, då vi skulle ta med självutlösare. Lite som julkortet från Sunes Jul:)!

Jag vill börja med att tacka varmast för all support och gratulationer under helgen som gått, det betyder verkligen jätte mycket. 

Jag ska försöka summera helgen som gått nu när man har kommit hem efter en liten semester tur i Norge samtidigt.

Fredagen började med plats, spår, uppletande och sedan lydnad. Jag har inga siffror på betygen i huvudet för de lämnade jag kvar i mammsens husbil som just nu är i rullning genom landet.

Nervös som man var så försökte man ju fokusera samt att hitta en balans mellan mig och Leah som kändes bra. Platsen och spåret gick fint. Vi har haft några spår missar innan SM så visst var jag lite nervös för hur det skulle gå. Men inga som helst problem, låg på som en ånga hela spåret och alla pinnarna var med i påsen tillbaka:)! Uppletandet vet jag vart vi kan missa. Men siktade på att vi skulle försöka få med oss alla föremålen. Vilket hon gjorde fin-fint.  Sedan var det dags för lydnaden. Vi fick lite tid och andas mellan och jag kände verkligen att nu är vi ett när vi gick ut på planen. VILKEN KÄNSLA! Hon gjorde verkligen sitt bästa och jag kunde dra ner kepsen och ha full fokus på oss och ingenting annat. Inget kunde störa henne och jag kände att hon låg i fin form för vad hon skulle utföra. Precis perfekt inför alla momenten…men allt går ju att få lite bättre:)!

Puh då var Fredagen gjord, så himla roligt! Dagen efter så samlades vi i skogen för att köra avsöket. Väldigt spänd inför söket med tanke på att vi kört mycket ”hitta folk, ha kul  och spring hur du vill”. Detta resulterade i trippel 10. Vilken tjej! Vilket flyt men man ska ha lite tur också. En spännande ruta för en liten korv och väldigt gott omdöme från domarna. Nu spelar det ju ingen roll hur det går efter det här tänkte jag. Men vägrade koncentrationen och kände att nu har vi bara skyddet kvar.  Ha med sig söket och lydnaden kändes ju bara så himla fint. MEN så var det ju den lilla detaljen som vi har som sista gren. SKYDDET…inte så fruktansvärt nervös men visst pirrade det. Sedan hon fick valpar har jag i princip bara kört att hon har fått gå i kanske 2-3 ggr. Så om det var något visste så var det att det skulle klappa i korgen oavsett hur mycket jag tränat på det. Så träningen har i största allmänhet handlat om att hitta nya vägar till att försöka kontrollera henne på ett balanserat sätt. Tyckte hon gjorde sitt bästa även ifall vi hade lite missar här och där.

Tyvärr var det ju inget T-shirt väder så jag kunde ha på mig våran fina HEJA TRÖJA från alla Q-barnen, men vi tackar och bugar i alla fall.

Ett stort grattis till alla som jag känner som tävlade, kanske framför allt Emelie och Segervittring Bita som placerade sig 8:a i söket. så himla roligt. Jätte roligt att få träffa er igen. Vill också tacka för en kanon trevlig helg och alla gratulationer.

Efter Sm begav vi oss iväg på en liten biltur. Upp till Åre där vi vandrade en stund. Sedan över till Norge för Trollstigen och Geiranger. Sedan var frun trött på att sitta i bilen och det började klia i benen. Eftersom vädret inte var allt för roligt så satte vi gps:en på Solskensvägen och far hem.

Så idag har det varit 2-timmars runda med hundarna sedan goa märgben i trädgården.

Ett jätte GRATTIS till Foggens Phenix som blivit uppflyttad till högreklass skydd. Samt ett jätte tack till alla Q-barnen plus kennel mamma som vi fått en jätte fin tröja som jag och Leah kan ha på SM:)!

Här hemma på solkullen så hönder inte så mycket.  En hel del träning får vi med, men har bestämt mig för att inte bli alldeles för hysterisk som jag lätt kan bli, och med det menar jag att jag lätt skulle kunna träna dygnet runt om det vore så.

Snart är det dags för semester och det ska bli himla skönt:)! Här kommer lite blandade bilder. Ska skaffa ett bra bild program så jag kan redigera bilderna….men det lär nog ta en liten tid:)!

Ja äntligen har det kommit lite kallare väder plus att man varit lite ledig. Har jobbat alldeles för mycket denna månaden och som tur har har jag J som har hjälpt till att fysträna hundarna som har fått mycket löpning och simning.  I Torsdags så blevc det först hundträning, sedan god middag hemma Tant Jonsson med familj. Vi fick även chansen att bläddra genom min nya bok som jag precis hade fått. Lydnaden gick bra för alla hundar, trots allt regn som föll ner på oss.

Jag fick chansen att köra lite skydd och vi kan väl säga som så här…ojojoj det finns MYCKET kvar att träna på. Tur att det är en månad kvar:)! Som tur är så börjar lydnaden falla på plats och kanske kommer kunna bli skaplig efter alla träning.

Nu återstår ännu en jobb helg och det är dags att packa väskan.

Träffade Carina på våran hemliga super ställe där vi har en grym plan och hej dundrans skog till.  Jag började med att lägga ut ett BSP spår till Carina på äng. Carina hade varit snällt och lagt ut ett spår till Leahkorven. Som nog var upp emot 1 km. Jag kan nog inte säga mer än att hade inte Carina varit med så var frågan om vi hade kommit runt spåret. Jätte högmotivation och mycket noga med sina föremål. Däremot tror jag damen ska gå in i löp vilken dag som helst och har därför lite svårt att få till alla bitarna. Nog första gången som det märks någon som helst skillnad på henne hormonellt sätt i arbetet. Annars blir hon bara lite styggare hemma  på grabbarna och ska sätta olika regler från dag till dag. Så Bert och Elis har definitivt inte det lätt:)! Men men bitvis var  spåret bra ca 10 % kanske:) man får vara glad för det lilla! Så mer spår blir det nu under veckan.  Våran lydnad börjar bli mer och mer stadig, men fortfarande saker att jobba på. Men har gått tillbaka lite och smugit in lite små hjälper som har gett sådana fina resultat helhetsmässigt. Jätte roligt att se.

Bertan har fått semester från lydnads-lydnaden ett litet tag och vi har kört på med brukset vilket han bara älskar. Så för ca 1 månads sedan började jag små pilla lite mer med framåtsändandet och har nu börjar smått sätta ihop delarna. Denna gången använde jag mig av helt andra metoder än vad jag gjort på de förra hundarna. Denna metoden är definitivt något jag ska ta till fasta på. Vi har en ganska stadig riktning framåt på sakta gåendet, men nu är det ju bara tempot som ska justeras då han kan simma iväg.   Denna gången kör jag  framåtsändandet bakifrån, istället för att ställa upp honom framför gruppen. Vi får se om detta i längden kan ge att han kan behålla samma tempo hela vägen utan att få en tempo ökning ett par meter efter gruppen. Detta underbara tipset fick jag utav Carina och jag kan säga att redan efter 1 veckan så ser man klart skillnad. Vi ska bara få det att sitta ihop först:)!  Har också börjar lägga hundarnas aktivitet till de momentet de ska utföra. HÄR har vi mycket att jobba på med Bertan som ligger alldeles för högt i det mesta. Men tror att jag så småning om kan få honom att hamna rätt, båda han och Leah ligger lite för högt förtillfället.

Elis däremot har vi kört på helt andra sättet. Han är inte jätte sammarbetsvillig och gör gärna inte saker om man inte ber honom. Så nästan hela våra träningar får han lägga upp själv. Han får bjuda på sig, vilket redan har gett en mycket mer positivare inställning och mer iniativtaganden från hans sida.

Här kommer lite bilder från foggens maffia.